Annu en vecka
Jag kan borja med att meddela att jag ar helt frisk, jag madde mycket battre redan dagen efter. Sa jag har kunnat vara med i skolan hela veckan vilket var skont.
I tisdags var det Indien nationaldag och da var alla lediga. Pa kvallen gick vi in till Suntikoppa dar dagens firanden gick av stapeln. De hade ordnat en scen dar byns skolbarn upptradde. De upptradde med olika danser, mycket var traditionell indisk dans. Aven nagra av vara barn fran Swastha var med och upptradde. De var sa duktiga och fina, och det var inte utan att man kande sig en aning stolt! Sedan var det en massa fyrverkerier och sadant.
Resten av veckan har det varit vanliga skoldagar. Vi har varit i tva nya skolklasser den har veckan. Jag har varit i en och Sara i en annan. Jag har dock inte varit ensam med barnen, for det mesta har en av lararna ocksa varit med. Barnen i den har klassen var mellan 10-15 ar ungefar och var ganska handikappade. Det var 1+1 niva pa matten och jag har ovat alfabetet med dom. Annars har vi haft mycket sang med dom, det tycker dom ar roligt. Jag hade aven bild med dom, da fick jag mala elefanter at allihopa som de fick farglagga.
Det har varit kul och larorikt att vara i den klassen. Ofta ar det valdigt svart att lara dom nagot, men efter x antal upprepningar sa kan nagot fastna. Man far ha mycket talamod, men det ar det vart nar man ser resultaten.
Igar var jag och Sara i Mysore over dagen. Lite shopping, glass och folkliv.
Jag skulle garna uppdatera er med lite bilder (jag har huuur mycket som helst, barnen alskar att bli fotade), men just nu sitter jag i Suntikoppa hemma hos en familj som hyr ut sin dator for lite smapengar... Sa det ar inte direkt nagot superflashigt internetcafe.
En typsik dag pa Swastha och helgen i Ooty
Efter onskemal tankte jag nu beskriva for er hur en typsik vardag kan se ut for oss nar vi ar pa Swastha. Ingen dag ar den andre lik, men ungefar sa har kan det se ut:
8.15: Frukost. Antingen ris med sas, eller brod med sas. Ibland far vi dosa, som ar en slags rispannkaka. Vi far kaffe varje morgon ocksa. (Sa nu har jag verkligen lart mig dricka det pappa! Dock med socker och mjolk, nagot annat existerar inte har.)
9.00-10.00: Bon, yoga och meditation for barnen. Det sker utomhus och alla barn deltar i den man de klarar av. Sara och jag hjalper till och tittar pa.
10.00-10.45: Forsta lektionen. Da undervisar Sara och jag i tex engelska. Vi har lart dem farger, siffror och en massa smaord. Oftast gar det till sa att vi malar tex en bil pa tavlan och skriver det engelska ordet, och sa far de rita och skriva av det. Det har gatt bra for det mesta, forutom nar de trodde att min gris var en katt och min morot var en glass...
10.45-11.00 Rast. Barnen dricker varm mjolk och vi dricker te. Teet ar blandat med mjolk och socker och heter chai. Otroligt gott.
11.00-12.30: andra lektionen. Da undervisar vi i tex matte. Det tycker barnen ar valdigt roligt. Da sitter de mycket koncentrerade hela lektionen. De kan plus, minus och multiplikation. Nivan ar dock valdigt blandad. Vi brukar skriva upp tal pa tavlan och sen far de rakna ut det i sina skrivblock. Vi far hjalpa till mycket och forklara hur man gor. Ibland ar det svart eftersom de flesta inte forstar engelska. Men med lite kreativitet och mycket talamod sa gar det mesta.
12.30-13.30: Lunchrast. Denna maltid bestar i princip alltid av ris med nagon slags gronsaksrora. Det ar valdigt gott. Maten ar nastan alltid helt vegetarisk. Vi har fatt kyckling tva ganger tror jag.
13.30-15.00: Sista lektionen. Da har vi tex bild med barnen. Vi brukar oftast bestamma vad de ska rita, for det marks att de uppskattar en tydligt struktur. Sa vi malar nagot pa tavlan och sen far de forsoka mala av. Ibland far man rita ett streck i taget for att de ska kunna hanga med. Ibland later vi dem ocksa sjunga lite pa den har lektionen. Da star de framfor tavlan och sjunger och gor rorelser.
15.00-16.00: Lek utomhus. Ibland ar det nagon arrangerad lek, men oftast far de leka fritt. De kanske hoppar hage eller jagar varann... De tycker ocksa om att gora klatscher med oss. (Ni vet, man klappar handerna pa varann och sjunger en visa typ..)
Efter det ar vi lediga fram tills middagen 20.00. Da gar vi ibland in till Suntikoppa (som nu), eller gar pa en promenad, eller bara sitter i solen och tar det lungt. Det ar lite olika.
Sa kan alltsa en dag se ut for oss. I alla fall forra veckan. Det kan handa att denna vecka blir annorlunda, for jag tror vi ska vara i en annan klass. Idag har vi varit ute hela dagen allihopa, det har varit dans. Barnen har upptratt med lite olika danser och sadar. Jag trivs i alla fall superbra. Vi har kommit in i vara lararroller nu. Oftast ar vi ensamma med barnen. Jag har borjat fa fin kontakt med manga av barnen sa det kanns valdigt roligt.
Det finns en liten kille som ar det sotaste jag sett. Han ar 18 ar men endast ca 80 cm lang. Hans kropp ar unegfar som en trearing, men han ser lote aldre ut i ansiktet. Han ar sa himla sot och det ar sa gulligt nar han typ sitter och laser tidningen.
Helgen spenderade vi som sagt i Ooty. Pa lordagen var vi ivag pa trekking hela dagen. Det var jatteroligt. Vi akte ivag pa morgonen och kom hem sent pa eftermiddagen. Vi var en grupp pa 14 personer inklusive en guide. Det var tyskar, britter och fransman. Vi vandrade over angar, hagar, kullar och dalar och det var valdigt vackert. Vi blev aven guidade genom teplantager vilket var haftigt att fa se. Vi kom aven till en liten by mitt ute ingenstans. Dar sag vi byborna gora sina vardadssysslor och sen at vi aven lunch dar pa en liten restaurang. Det var valdigt enkelt, dukarna pa bordet bestod av tidningspapper. Men gott var det. Efter lunchen borjade vi vandra uppfot ett berg. Det var soligt, svettigt och jobbigt - men vart modan. Nar vi nadde toppen sa var det den otroligaste utsikten jag nagonsin skadat. Vi stannade dar en lang stund och bara njot, vilade och forundrades. Helt otroligt.
Det var en underbar dag. Dagen efter, igar, var dock den varsta hittills. Natten var iskall (under nollan, det var frost pa morgonen) sa vi sov med tio lager pa oss. Klader och filtar och turbaner pa huvudet. I alla fall, pa morgonen var jag sjuk. Och vi spenderade en hel dag i en trang och skranglig buss. Jag hade feber och fros, madde illa och hade diarre och huvudvark. Jag spydde ut genom fonstret och fick tigga till mig en toapaus. Jag hade den varsta magknipen jag haft i hela mitt liv tror jag...
Vid fem var vi antligen hemma och jag stupade i sangen efter att jag tryckt i mig piller for magen och huvudet. Idag var jag frisk igen!
Forsta veckan
Den har veckan har Sara och jag tagit hand om en klass som var ca 9 st barn i. Vi har undervisat dem i engelska, matte och bild. Det ar valdigt blandat, bade aldersmassigt och kunskapsmassigt. De var mellan ca 9 och 15 ar skulle jag gissa pa. Det har varit svart att veta vilken niva man ska lagga undervisningen pa och hur man ska lagga upp det. Vi blev i princip bara inkastade i en klass med orden "har, den har klassen kan ni ta." Men det loste sig med lite talamod och fantasi.
Den har veckan har varit valdigt larorik och rolig. Det ar sa himla skoj nar man fatt en elev att forsta nagonting som den inte kunde. Vi har verkligen kommit in i vara lararroller nu och det gar valdigt bra.
Svar pa fragor:
Vi har inte provat datorn i Suntikoppa an. Vi har inte haft tid att gora det denna vecka.
Vi ar lediga pa helger aven nu nar barnen ar tillbaka. Vi har typ ett schema, inte pa papper men vi har lart oss vilka tider som galler. Jag ska beratta mer om rutinerna senare...
Vi ater maten med handen. Alla gor det. Det kanns helt naturligt.
Vi tvattar kladerna for hand. Ca en gang i veckan.
Nu ar vi i Ooty och ska stanna har over helgen. Bussresan tog ca 9 timmar... Har ingen tid att skriva mer nu, men ska forska uppdatera snart igen och da beskriva lite mer hur det gar till om dagarna pa Swastha. Imorgon ska vi dock pa trekking hela dagen!
Teckensprak, solformorkelse och papaya
Det gar framat for oss med teckenspraket. Igar berattade Aron om sitt liv for oss, pa teckensprak. Vi lyckades forsta att han ar 27 ar, har tre yngre syskon och att hans foraldrar ar doda. Den ena dog 93 och den andra 09. Nar han var liten var han helt frisk och kunde bade hora och prata. Men ju aldre han blev desto samre blev bade horseln och talet. Nu hor han litelitegrann pa ena orat och kan nastan inte prata alls. Aron ar valdigt rolig och skojar alltid en massa med oss.
Igar var det solformorkelse har i Indien. Det ar nagot som de av religiosa skal ar radda for. De haller sig inomhus och drar for alla gardiner. I syrummet sydde de till och med igen gardinerna. De far inte heller ata nagonting under dagen, sa det serverades ingen lunch. Pa eftermiddagen nar "faran" var over sa gick alla och duschade och satte pa sig fina klader, och sa fick vi nagon godsak till eftermiddagsteet. Sara och jag som inte behover folja deras rituella seder lagade var egen lunch bestaende av mackor och cornflakes. I efterhand fick vi veta att sjalva solformorkelsen intraffade 13.00, men det markte vi inte tyvarr... Det var precis da vi satt inne och at.
Haromdagen nar vi promenerade runt i Suntikoppa upptackte vi att det visst finns ett it-cafe dar, trots att alla sagt att det inte gor det. Vi gick in och kikade och sag da det minsta it-cafeet nagonsin. En dator. Hahaha. Men bra anda, det betyder att vi faktiskt har gangavstand till internet.
I formiddags sa slog Baby, en kvinna som jobbar i koket och med stadning, ner en papaya at oss fran ett trad precis utanfor varat hus. Den var langre an min underarm och tjock som en handboll. Alltsa, skitstor rent ut sagt. Exotiskt och gott ocksa.
Nu ar vi spanda, forvantansfulla, nyfikna och en aning nervosa infor mandag. Vi vet inte riktigt vad vi kommer att fa gora och hur arbetet ar upplagt. De forsta barnen har redan anlant till Swastha, bland annat en liten pojke. Han var sa gullig och kom och ritade lite i mitt block.
I Madikeri och uppdaterar er om livet pa Swastha
Veckan har flutit pa, vi har dock inte haft sa mycket att gora.. Vi langtar mycket till nasta vecka nar barnen anlander. 80 stycken barn ar det som kommer tillbaka. Vi kommer formodligen fa ganska mycket att gora med andra ord. Men det ska bli roligt.
Vi har chansat vilt och druckit av kranvattnet pa Swastha den har veckan. Det har dock renats genom nagon slags reningsmaskin, men anda. Vi vantar spant pa att se om vara magar ar tillrackligt hardade eller om vi kommer fa tillbringa nagon dag inne pa toaletten. An sa lange har vi klarat oss bra, och jag har ju forresten tabletter om det skulle urarta.
Vi har lart oss nagra anvandbara ord. Det basta ar "sako", vilket betyder ungefar "det racker". Valdigt anvandbart vid maltiderna eftersom de garna vill att vi ska ata mer an tolv elefanter. Skulle vi inte bli matta efter att ha tryckt i oss mat for tolv elefanter sa kan vi saga "beko". Vilket alltsa ar motsatsen och betyder typ "mer". Annars ar det mycket teckensprak som galler, och vi vet nu tecknen for till exempel hemma, mamma, pappa, lillasyskon, storasyskon, flyga, ata, duscha, bra/ gillar och sa vidare.
Det blir bara varmare och varmare har, och ljust tidigare och morkt senare. Vintern borjar ga mot var snart och det borjar markas. I helgen har forresten halva tiden gatt. Det har gatt snabbt samtidigt som det kanns som om jag har varit har i Indien hur lange som helst.
Puss pa er dar hemma.
En vecka pa Swastha och en helg i Mysore
Vi har aven varit i Madikeri ytterligare en gang (som ligger ca 14 km fran Suntikoppa), denna gang tillsammans med en man som jobbar pa barnhemmet. Vi foljde med nar han salde papperskassarna till en butik som i sin tur saljer dem vidare. Allt som de tillverkar pa projektet saljer de och far pa sa satt in lite pengar. En tjej sydde 100 tygkassar pa en dag.
Jag kan ocksa meddela alla oroliga lasare att jag aterfatt mitt bankkort. Det fastnade som sagt i en bankomat under ett stromavbrott forra lordagen, men igar var vi pa banken och jag lyckades fa tillbaka det. Det verkar hora till vanligheterna att det blir sahar, for de hade sarskilda blanketter som skulle fyllas i och jag sag att de hade en tjock bunt med olika bankkort som de tog fram mitt ifran...
Nu ar Sara och jag alltsa i Mysore. Vi kom igar imorse och ska stanna till i eftermiddag. Mysore ligger ungefar 3 timmar ifran Suntikoppa. Igar efter vart besok pa banken sa checkade vi in pa ett billigt och centralt hotell har i Mysore. Det kostade ungefar 40 kr per person och natt, och man fick ungefar vad man betalde for. Rummet kryllade av kackerlackor, toan gick knappt att spola och lakanen var smutsiga. Nar vi bestallde upp frukost pa rummet sa fick vi upp den inrullad i tidningspapper, med snore runt om och i en plastpase. Mums. Men allt detta tillhor nar man ar pa resande fot och vi tar allt med ett skratt! Det ar mest roligt att uppleva och det ar sana har saker som skapar minnen man aldrig glommer.
Lite bilder fran livet i Indienland
Silent party!
Delfintur, svart att hinna fota dom sma rackarna!
Nyarsafton!
Nyarsafton
Stranden i Goa (kor dar med)
Lite av Swastha
Varat hus. Vi bor pa undervaningen.
Tjejerna sitter och syr
Sara i en sari
Projektstart pa Swastha
Efter en lang bussresa, tyvarr hade vi ingen sangbuss denna gang, sa var vi tillbaks i Bangalore. Och efter ytterligare en bussresa var vi tillbaks i Mysore. Dar checkade vi in pa samma gamla hotell igen, som nu borjar kannas ganska hemma. Vi sov dock bara en natt dar, for igar morse begav vi oss mot Suntikoppa och varat projekt Swastha.
Projektet ligger ungefar 2 km utanfor den lilla byn Suntikoppa. Sara och jag bor tillsammans i ett hus dar vi har sovrum, badrum, kok och en uteplats. Det later lyxigare an vad det ar, for vi har endast kallvatten och koket saknar bade spis och ugn. Men det ar battre an vad vi kunnat tanka oss anda. Projektet bestar av ett antal hus som ligger valdigt avskarmat, med skog och plantager runtomkring. Vi har utsikt over en liten sjo fran varan terass.
Igar at vi bade lunch och middag dar, och idag har vi hunnit ata frukost och lunch. Alla maltider an sa lange har innehallit ris. Dock med lite olika gronsaker och saser. Det ar ganska gott, men man far se upp for de lassar garna pa med monsterstora portioner.
Swastha ar ett hem och skola for barn och ungdomar med handikapp. Just nu ar de flesta sma barn hemma pa jul-och nyarsledighet, sa de kommer tillbaka om tva veckor ungefar. Just nu ar det ungefar 30 barn/ungdomar pa projektet, de flesta i tonaren. Deras handikapp bestar bland annat av dovhet, stumhet och problem med att ga. De flesta vi har traffat hitills verkar dock inte ha nagra stora forstandshandikapp. Det ar ganska svart att kommunicera med dem, man far anvanda sig av en blandning av engelska och pahittat teckensprak.
Idag har vi tittat runt nar de jobbar, de tillverkar bland annat tygkassar, klader och papperskassar. De syr pa icke elektriska symaskiner och ar valdigt duktiga. Papperskassarna limmar de ihop av gamla tidningar och de blir valdigt coola faktiskt. An sa lange har vi inte hjalpt till med sa mycket, det tar kanske ett tag att komma in i det, plus att varat riktiga arbete kommer nog borja nar de sma barnen kommer. Men vi ska i alla fall borja ha lite engelskalektioner med de aldre snart.
Just nu ar Sara och jag i Madikeri. Det ar en liten stad va ca 14 km fran Suntikoppa. Vi tog bussen hit efter lunch, for vi behover bland annat vaxla pengar. Mitt kort lyckades ju bli kvar inuti en bankomat pa grund av att det blev stromavbrott. Kul kul... Fortsattning foljer.
Nyarsafton on the beach
Jaha da var det ar 2010 da. Vilket ocksa innebar att jag har varit en manad har imorgon, en tredjedel av tiden. Det gar snabbt nar man har roligt. Men jag saknar er dar hemma.
Igar var det nyarsafton, om ni inte visste det, och da var det paaaarty. Vi borjade med att ata en god middag pa en fiskrestaurang. Antligen lite fisk! Jag har levt som en vegetarian i nastan en manad, med nagra fa kyckling-undantag. Sa nu passade jag pa att ata lite seafood. Efter det gick vi vidare till en annan bar och drack lite drinkar. Tolvslaget spenderade vi pa stranden tillsammans med hur mycket folk som helst, och det var rejala fyrverkerier en lang stund. Vi skalade och kramades och onskade varann gott nytt ar pa en massa olika sprak. Sen var det dags for partyt som lag bara en bit ifran stranden. Det var stort, utomhus, mycket folk och mycket dans. Kul med andra ord!
Idag ar vi trotta. Vi var tvungna att checka ut redan tolv, men vi aker inte harifran forran ikvall, runt nio. Sa just nu kanner jag mig lite hemlos. I alla fall, vi tar nattbussen tillbaks till Bangalore och imorgon formiddag nagon gang tar vi bussen till Mysore. Dar ska vi spendera en natt innan vi aker till projektet. Pa mandag borjar allvaret som mormor sager. Det ska bli spannande att se hur livet som volontar faktiskt ar.
Samtidigt ska det bli sa himla sorgligt att saga hejda till de andra tjejerna. Vi har umgatts 24 timmar om dygnet i en manad nu, sa vi har hunnit bli ganska tajta. Sara och jag kommer att vara pa samma projket, men de andra kanske jag aldrig kommer traffa igen. Jag har sagt at Marie och Joos att de maste komma till Sverige och halsa pa.
Jag onskar er alla en god fortsattning pa det nya aret, njut av varje sekund och ta for er av livet!
