Nu sitter jag pa ett internetcafe med lika snabb uppkoppling som en sovande snigel. Valdigt rogivande. Sara och jag har alltsa tagit en tur in till Madikeri idag, vilket ar det narmaste stallet dar det finns internet.

Veckan har flutit pa, vi har dock inte haft sa mycket att gora.. Vi langtar mycket till nasta vecka nar barnen anlander. 80 stycken barn ar det som kommer tillbaka. Vi kommer formodligen fa ganska mycket att gora med andra ord. Men det ska bli roligt.

Vi har chansat vilt och druckit av kranvattnet pa Swastha den har veckan. Det har dock renats genom nagon slags reningsmaskin, men anda. Vi vantar spant pa att se om vara magar ar tillrackligt hardade eller om vi kommer fa tillbringa nagon dag inne pa toaletten. An sa lange har vi klarat oss bra, och jag har ju forresten tabletter om det skulle urarta.

Vi har lart oss nagra anvandbara ord. Det basta ar "sako", vilket betyder ungefar "det racker". Valdigt anvandbart vid maltiderna eftersom de garna vill att vi ska ata mer an tolv elefanter. Skulle vi inte bli matta efter att ha tryckt i oss mat for tolv elefanter sa kan vi saga "beko". Vilket alltsa ar motsatsen och betyder typ "mer". Annars ar det mycket teckensprak som galler, och vi vet nu tecknen for till exempel hemma, mamma, pappa, lillasyskon, storasyskon, flyga, ata, duscha, bra/ gillar och sa vidare.

Det blir bara varmare och varmare har, och ljust tidigare och morkt senare. Vintern borjar ga mot var snart och det borjar markas. I helgen har forresten halva tiden gatt. Det har gatt snabbt samtidigt som det kanns som om jag har varit har i Indien hur lange som helst.

Puss pa er dar hemma.