Nu ar det helg vilket betyder ledigt, precis som hemma.

Det gar framat for oss med teckenspraket. Igar berattade Aron om sitt liv for oss, pa teckensprak. Vi lyckades forsta att han ar 27 ar, har tre yngre syskon och att hans foraldrar ar doda. Den ena dog 93 och den andra 09. Nar han var liten var han helt frisk och kunde bade hora och prata. Men ju aldre han blev desto samre blev bade horseln och talet. Nu hor han litelitegrann pa ena orat och kan nastan inte prata alls. Aron ar valdigt rolig och skojar alltid en massa med oss.

Igar var det solformorkelse har i Indien. Det ar nagot som de av religiosa skal ar radda for. De haller sig inomhus och drar for alla gardiner. I syrummet sydde de till och med igen gardinerna. De far inte heller ata nagonting under dagen, sa det serverades ingen lunch. Pa eftermiddagen nar "faran" var over sa gick alla och duschade och satte pa sig fina klader, och sa fick vi nagon godsak till eftermiddagsteet. Sara och jag som inte behover folja deras rituella seder lagade var egen lunch bestaende av mackor och cornflakes. I efterhand fick vi veta att sjalva solformorkelsen intraffade 13.00, men det markte vi inte tyvarr... Det var precis da vi satt inne och at.

Haromdagen nar vi promenerade runt i Suntikoppa upptackte vi att det visst finns ett it-cafe dar, trots att alla sagt att det inte gor det. Vi gick in och kikade och sag da det minsta it-cafeet nagonsin. En dator. Hahaha. Men bra anda, det betyder att vi faktiskt har gangavstand till internet.

I formiddags sa slog Baby, en kvinna som jobbar i koket och med stadning, ner en papaya at oss fran ett trad precis utanfor varat hus. Den var langre an min underarm och tjock som en handboll. Alltsa, skitstor rent ut sagt. Exotiskt och gott ocksa.

Nu ar vi spanda, forvantansfulla, nyfikna och en aning nervosa infor mandag. Vi vet inte riktigt vad vi kommer att fa gora och hur arbetet ar upplagt. De forsta barnen har redan anlant till Swastha, bland annat en liten pojke. Han var sa gullig och kom och ritade lite i mitt block.