Jag är verkligen nöjd med resan. Jag är otroligt glad att jag åkte. Att jag vågade. Ärligt talat är jag faktiskt lite stolt över mig själv. För det var inte utan att jag var rätt nervös där i början, innan jag kommit iväg. Allt var så ovisst. Jag visste inte riktigt vad som väntade, och jag var själv.

Jag reste med organisationen Volontärresor, som samarbete med organisationen Green Lion i Indien. Båda organisationerna har varit väldigt bra, även om det finns saker att klaga på. En del information jag fått har till exempel varit felaktig. Men jag har lärt mig att ta allt som det kommer och inte fästa för stor vikt vid detaljer.

Den första månaden reste vi ju runt och besökte en del olika platser. Vi var mellan 4-8 tjejer från olika länder plus en guide från Green Lion. Det var otroligt spännande att få se så mycket och uppleva allt vi gjorde. Jag tyckte det var bra att man fick en inblick i den indiska kulturen och lära sig mer om hur indierna lever innan man kom till sitt projekt. Det var också roligt att lära känna tjejerna som var med, och jämföra hur det är i våra olika hemländer. Jag fick också en hel del välbehövlig träning i engelskan, för det var ju det språk vi pratade hela tiden.

När vi väl kom till vårt projekt, Swastha, så var det inte alls så som jag hade trott. Eftersom jag inte vetat så mycket innan så stämde inte den bilden jag hade i huvudet med verkligheten. Vi bodde mycket bättre än vad jag hade förväntat mig, och Swastha var mer en skola än ett barnhem. Barnen var inte föräldralösa, utan bodde på skolan på grund av att de hade så långt hem. De hade det också lite bättre ställt än vad jag hade trott. Jag hade inte heller räknat med att få vara lärare och undervisa barnen, jag trodde mest att jag skulle få leka med dem och underhålla dem. Jag trodde inte heller att jag skulle fästa mig så mycket vid barnen, eller att de skulle fästa sig så mycket vid mig.

Det blev inte som jag hade förväntat mig, det blev mycket bättre!

Det stod i alla papper som jag hade fått hem att man skulle förvänta sig det oförväntade. Och det stämmer verkligen!

Jag tror att jag har lärt mig mycket under den här tiden, och även utvecklats som person. Jag har bland annat blivit mer öppen i möten med nya människor. Ett exempel: på flygresan dit så pratade jag knappt med en enda person. Jag kände ingen. På flygresan hem pratade jag med massor personer. Jag lärde känna dem. Jag har även vågat, eller tvingats, klara mig på engelska, som jag alltid har haft svårt för. Jag har lärt mig att ta mer ansvar, att klara mig själv, ta reda på fakta och fråga mig fram tills jag får veta det jag behöver.

Jag har också blivit mer tålmodig, det var man tvungen till i skolan. Kreativ och påhittig var man också tvungen att vara, men det var jag redan innan... Jag har lärt mig att uppskatta det jag faktiskt har (jag vet, det låter som en dålig klyscha, men det är faktiskt lite så), till exempel så njuter jag nu väldigt mycket av min mjuka säng med riktiga och rena lakan, de rena badrummen och den riktiga duschen och att kunna skicka gratis sms.

Jag har också blivit en fena på att pruta, men det kanske mest är en bonus?

Det blev förresten en tatuering i Indien. Jag skrev "nimma kanasu nanasagisi" med indiska tecken (på språket kannada) vilket betydet "förverkliga dina drömmar". En evig påminnelse om vad jag strävar efter här i livet och vad den här resan har inneburit för mig.

Det finns hur mycket som helst att skriva egentligen, men jag tror jag nöjer mig där så länge. Ni får gärna skriva frågor om det är något ni är nyfikna på eller undrar över.

Da var sista veckan pa Swastha slut. Sorgligt. Den har veckan var vi i en ny klass, den smartaste klassen. Det var roligt och utmanande. Det blev lite mer riktig undervisning da. Vi var ensamma med klassen hela veckan. Forutom den vanliga undervisningen sa larde vi dem lite lekar som de kan ha anvandning av i engelsk-undervisningen. Bland annat larde vi dem hanga gubbe. Det tyckte dom var jatteroligt. Sen sa larde vi dem ocksa BINGO och charader 

Imorse sa vi hej da till alla. Det var jattejobbigt och sorgligt. Varken Sara eller jag kunde halla oss i fran att borja grata. Jag saknar redan alla barnen, de ar sa hilma gulliga. Barnen ville inte heller att vi skulle aka

Just nu sitter vi i Mangalore. Ikvall gar bussen till Goa. Det ska bli himla harligt med lite sol och bad

Den har datorn ar knapp, jag kan inte gora punkt ordentligt, sa jag uppdaterar mer nar vi kommt fram, nagon gang i borjan av veckan

En av klasserna som vi undervisat i

Jag tillsammans med nagra av barnen

Jag med mina sma sotnosar Divya och Sharatho

Nagra av grabbarna. Goro i mitten ar 20 ar

Sapbubblerna var populara. Har ar Kavitha och Raju.

Kariappa ar tuff i mina solbrillz

Ramya, varan gullunge som pussar oss pa armarna och saknar oss i klassen


Idag ar vi lediga, det ar helgdag for indierna firar nagot med Shiva. Vi ar darfor i Kuschal Nagar och spenderar dagen. Det ar en stad ca 30 min ifran Suntikoppa.

Den har veckan har vi varit i en ny klass. Precis som i de andra klasserna har vi haft engelska, matte och bild med dem.

Igar gav vi ballonger till barnen. Det var mycket populart, alla ville ha. Jag fick blasa som tusan. Det var i alla fall roligt. Vi gav ocksa bollar till dem haromdagen, det var ocksa populart. Jag hade med mig uppblasbara badbollar. En annan dag bjod vi pa skumtomtar. Vissa var valdigt skeptiska, de tittade och smakade lite misstanksamt pa dem. De flesta verkade dock gilla dem och de tog slut snabbt.

Haromdagen foljde vi med en av lararna till hennes dotters skola, for rektorn dar ville traffa oss. Hon hade namligen en bekant fran Sverige. Kande vi mojligen Bjorn fran Hedesunda? Indierna har verkligen superkoll. De tror att alla i Sverige kanner varandra, for det ar ett sa liiiiiiiiiiitet land.

Nu ar det bara en vecka kvar pa Swastha. Pa fredag aker vi till Goa och stannar dar sista veckan. Det ska bli harligt, samtidigt som jag kommer sakna alla barnen.

TACK for alla brev jag fatt, det forgyller dagarna! Tack till EmlanSemlan, Farmor och Farfar, familjen Franke och Anneli och Emma.

Vilken het natt! Herregud. Jag slangde av mig allt och sov ovanpa lakanet, anda sa svettades man som en gris... Darfor var det en extra skon dusch imorse, och det var riktigt lyxigt for man kunde sta upp!! (Vi ar vana vid en kran i benhojd, och duscha med sma hinkar typ).

Efter dusch och frukost letade vi upp buss 44 och akte ca en mil till Ullal Beach. Nar vi kommit fram gick vi en promenad ner till stranden, som pa det stallet vi hamnat pa bestod av stenar och klippblock. Det var otroligt vackert och langre bort kunde vi skymta sandstranden. Vi gick tillbaka langs vagen en bit och kom sen ner pa starnden. Det kom en indier och ville visa oss vagen till Summer Sand Beach Resort (trodde vi) och han slog folje med oss langs stranden. Vi gick i vattenbrynet hur lange som helst och Sara hade oturen att trampa pa nagon slags vass metallbit, sa hennes fot borjade bloda. Men efter lite spritande sa var det lost.

Efter en laaang stund fragar vi honom om vi inte ar framme snart, och da visar det sig att Summer Sand ligger at andra hallet.. Aahhhh, da gick vi upp till vagen och tog en rickshaw dit istallet. Mannen foljer med oss. Nar vi kommer fram far vi betala intrade och sen sager vi hejda at indiern. Vi spenderar nagra skona timmar pa stranden och uppe i skuggan och kakar lunch inne pa resorten. Jag traffade ett schysst gang med indiska studenter som trodde att jag var 25 ar. Jag vet inte om jag ska ta det som en komplimang eller inte..?

Nar vi pa eftermiddagen ska lamna resorten sa pratar en av vakterna med oss, och sager da att vi inte skulle pratat med den dar indiska mannen. Han upplyser oss om att han ar farlig for oss och att polisen var ute efter honom... Herregud, tanker vi, tur att vi blev av med honom!

Nar vi kommit tillbaka till Mangalore city sa strosade vi runt i sma grander och langs mysiga sma affarsgator. Vi har aven varit och atit fisk pa en restaurang ikvall. Jag at kalamari, mums!

Dagen var i vilket fall som helst jatteharlig, och jag hade garna badat mer an fotter och ben!

Jag har for ovrigt glomt att beratta att i veckan pa Swastha sa bjod vi alla barn och larare pa pepparkakor. Det tyckte dom var gott! Jag larde dom aven saga "pepparkaka". En annan dag sa gav vi barnen sapbubblor som jag hade med fran Sverige. Det tyckte dom var superkul och det blev fajt om de ynka tre sapbubbelflaskorna. Det tog slut, och vi har lovat att gora mer nagon dag... vi har ju diskmedel sa det ska nog ga att ordna.

Tiden springer ivag! Den har veckan akte ett gang med elever och larare ivag son-ons. De skulle vara med pa en danstavling. De fragade oss om vi ville folja med, men vi avbojde eftersom vi inte ville missa nastan en hel vecka i skolan. Pa onsdagen kom de i alla fall tillbaka och gjorde oss alla stolta nar de meddelade att de kommit pa andra plats av hela 33 tavlande skolor.

Eftersom flera av lararna var ivag sa var klasserna ihopslagna. Jag och Sara har darfor varit i samma klass den har veckan, som bestod av de tva klasserna som vi var i forra veckan. Vi har ovat att skriva enkla ord och bokstaver med manga av dom den har veckan. Tidigare har bara tre av dom gjort det, men nu kom sju stycken barn och satte sig hos oss och ville skriva. Det ar jatteroligt att de uppskattar oss och ar sa nyfikna pa att lara sig. Till vissa av dom far man pricka bokstaverna och sa far de forsoka fylla i och gora hela bokstaver av det.

I torsdags akte vi med ett gang barn och nagra larare till Somvarpet. Det ar en by ca 1 timmes bilvag fran Swastha. Vi hade med oss 21 barn och vi akte allihopa i Swasthas gula skolbuss. I Somvarpet var det en idrottsdag med tavlingar och lekar for nagra olika handikappskolor. Det var springtavlingar, hoppa grodhopp, sta i en stor ring och lamna en boll vidare (och nar en blaser i en visselpipa sa aker den som haller i bollen just da ut) och en del andra tavlingar. Vara barn var duktiga och vann en fem-sex priser. Sara och jag blev behandlade som Super VIP Deluxe hela dagen. Vi fick sitta i framsta stolsraden tillsammans med alla viktiga gubbar och nar det holls tal sa tackade de oss i vartenda ett. Och nar de skulle tanda nagon helig grej sa fick jag gora det och nar det var dags for pristdelning fick vi dela ut priser.

I morse sa gav vi oss ivag efter frukost. Efter ca 5 timmars bussresa var vi framme har i Mangalore. Det ar en stad som ligger vid kusten, sa imorgon ska vi till havet! Ska bli mycket harligt. Vi kan dock inte bada, eller jo men da maste man ha klader pa sig... Vi maste namligen tacka axlar och knan har. Vi ska aven gora ett avbrott i vara vegetariska liv och ata fisk, ska bli supergott.

Idag har vi sett oss omkring har i staden och vi har aven bokat resan till Goa. Vi aker med en sleeping bus harifran Mangalore om tva veckor. Ikvall tankte vi for ovrigt lyxa till det med Pizza Hut.

Annars har jag ocksa hunnit med att fa en flasklapp (dramde hakan i en stol nar jag bojde mig ner) och i torsdags gick min ena flip flop sonder sa jag fick hasa omkring med en sko hela dagen (forlat Elin, jag ska kopa nya at dig. Vad vill du ha for nagra?). Jag hade ocksa en liten julafton igar nar jag fick flera brev och foton pa posten. Nastan sa att man blev lite tarogd! TACK :)

Efter onskemal tankte jag nu beskriva for er hur en typsik vardag kan se ut for oss nar vi ar pa Swastha. Ingen dag ar den andre lik, men ungefar sa har kan det se ut:

8.15: Frukost. Antingen ris med sas, eller brod med sas. Ibland far vi dosa, som ar en slags rispannkaka. Vi far kaffe varje morgon ocksa. (Sa nu har jag verkligen lart mig dricka det pappa! Dock med socker och mjolk, nagot annat existerar inte har.)

9.00-10.00: Bon, yoga och meditation for barnen. Det sker utomhus och alla barn deltar i den man de klarar av. Sara och jag hjalper till och tittar pa.

10.00-10.45: Forsta lektionen. Da undervisar Sara och jag i tex engelska. Vi har lart dem farger, siffror och en massa smaord. Oftast gar det till sa att vi malar tex en bil pa tavlan och skriver det engelska ordet, och sa far de rita och skriva av det. Det har gatt bra for det mesta, forutom nar de trodde att min gris var en katt och min morot var en glass...

10.45-11.00 Rast. Barnen dricker varm mjolk och vi dricker te. Teet ar blandat med mjolk och socker och heter chai. Otroligt gott.

11.00-12.30: andra lektionen. Da undervisar vi i tex matte. Det tycker barnen ar valdigt roligt. Da sitter de mycket koncentrerade hela lektionen. De kan plus, minus och multiplikation. Nivan ar dock valdigt blandad. Vi brukar skriva upp tal pa tavlan och sen far de rakna ut det i sina skrivblock. Vi far hjalpa till mycket och forklara hur man gor. Ibland ar det svart eftersom de flesta inte forstar engelska. Men med lite kreativitet och mycket talamod sa gar det mesta.

12.30-13.30: Lunchrast. Denna maltid bestar i princip alltid av ris med nagon slags gronsaksrora. Det ar valdigt gott. Maten ar nastan alltid helt vegetarisk. Vi har fatt kyckling tva ganger tror jag.

13.30-15.00: Sista lektionen. Da har vi tex bild med barnen. Vi brukar oftast bestamma vad de ska rita, for det marks att de uppskattar en tydligt struktur. Sa vi malar nagot pa tavlan och sen far de forsoka mala av. Ibland far man rita ett streck i taget for att de ska kunna hanga med. Ibland later vi dem ocksa sjunga lite pa den har lektionen. Da star de framfor tavlan och sjunger och gor rorelser.

15.00-16.00: Lek utomhus. Ibland ar det nagon arrangerad lek, men oftast far de leka fritt. De kanske hoppar hage eller jagar varann... De tycker ocksa om att gora klatscher med oss. (Ni vet, man klappar handerna pa varann och sjunger en visa typ..)

Efter det ar vi lediga fram tills middagen 20.00. Da gar vi ibland in till Suntikoppa (som nu), eller gar pa en promenad, eller bara sitter i solen och tar det lungt. Det ar lite olika.

Sa kan alltsa en dag se ut for oss. I alla fall forra veckan. Det kan handa att denna vecka blir annorlunda, for jag tror vi ska vara i en annan klass. Idag har vi varit ute hela dagen allihopa, det har varit dans. Barnen har upptratt med lite olika danser och sadar. Jag trivs i alla fall superbra. Vi har kommit in i vara lararroller nu. Oftast ar vi ensamma med barnen. Jag har borjat fa fin kontakt med manga av barnen sa det kanns valdigt roligt.

Det finns en liten kille som ar det sotaste jag sett. Han ar 18 ar men endast ca 80 cm lang. Hans kropp ar unegfar som en trearing, men han ser lote aldre ut i ansiktet. Han ar sa himla sot och det ar sa gulligt nar han typ sitter och laser tidningen.

Helgen spenderade vi som sagt i Ooty. Pa lordagen var vi ivag pa trekking hela dagen. Det var jatteroligt. Vi akte ivag pa morgonen och kom hem sent pa eftermiddagen. Vi var en grupp pa 14 personer inklusive en guide. Det var tyskar, britter och fransman. Vi vandrade over angar, hagar, kullar och dalar och det var valdigt vackert. Vi blev aven guidade genom teplantager vilket var haftigt att fa se. Vi kom aven till en liten by mitt ute ingenstans. Dar sag vi byborna gora sina vardadssysslor och sen at vi aven lunch dar pa en liten restaurang. Det var valdigt enkelt, dukarna pa bordet bestod av tidningspapper. Men gott var det. Efter lunchen borjade vi vandra uppfot ett berg. Det var soligt, svettigt och jobbigt - men vart modan. Nar vi nadde toppen sa var det den otroligaste utsikten jag nagonsin skadat. Vi stannade dar en lang stund och bara njot, vilade och forundrades. Helt otroligt.

Det var en underbar dag. Dagen efter, igar, var dock den varsta hittills. Natten var iskall (under nollan, det var frost pa morgonen) sa vi sov med tio lager pa oss. Klader och filtar och turbaner pa huvudet. I alla fall, pa morgonen var jag sjuk. Och vi spenderade en hel dag i en trang och skranglig buss. Jag hade feber och fros, madde illa och hade diarre och huvudvark. Jag spydde ut genom fonstret och fick tigga till mig en toapaus. Jag hade den varsta magknipen jag haft i hela mitt liv tror jag...

Vid fem var vi antligen hemma och jag stupade i sangen efter att jag tryckt i mig piller for magen och huvudet. Idag var jag frisk igen!

Silent party!

Delfintur, svart att hinna fota dom sma rackarna!

Nyarsafton!

Nyarsafton

Stranden i Goa (kor dar med)

Lite av Swastha

Varat hus. Vi bor pa undervaningen.

Tjejerna sitter och syr

Sara i en sari

Efter en lang bussresa, tyvarr hade vi ingen sangbuss denna gang, sa var vi tillbaks i Bangalore. Och efter ytterligare en bussresa var vi tillbaks i Mysore. Dar checkade vi in pa samma gamla hotell igen, som nu borjar kannas ganska hemma. Vi sov dock bara en natt dar, for igar morse begav vi oss mot Suntikoppa och varat projekt Swastha. 

Projektet ligger ungefar 2 km utanfor den lilla byn Suntikoppa. Sara och jag bor tillsammans i ett hus dar vi har sovrum, badrum, kok och en uteplats. Det later lyxigare an vad det ar, for vi har endast kallvatten och koket saknar bade spis och ugn. Men det ar battre an vad vi kunnat tanka oss anda. Projektet bestar av ett antal hus som ligger valdigt avskarmat, med skog och plantager runtomkring. Vi har utsikt over en liten sjo fran varan terass.

Igar at vi bade lunch och middag dar, och idag har vi hunnit ata frukost och lunch. Alla maltider an sa lange har innehallit ris. Dock med lite olika gronsaker och saser. Det ar ganska gott, men man far se upp for de lassar garna pa med monsterstora portioner.

Swastha ar ett hem och skola for barn och ungdomar med handikapp. Just nu ar de flesta sma barn hemma pa jul-och nyarsledighet, sa de kommer tillbaka om tva veckor ungefar. Just nu ar det ungefar 30 barn/ungdomar pa projektet, de flesta i tonaren. Deras handikapp bestar bland annat av dovhet, stumhet och problem med att ga. De flesta vi har traffat hitills verkar dock inte ha nagra stora forstandshandikapp. Det ar ganska svart att kommunicera med dem, man far anvanda sig av en blandning av engelska och pahittat teckensprak.

Idag har vi tittat runt nar de jobbar, de tillverkar bland annat tygkassar, klader och papperskassar. De syr pa icke elektriska symaskiner och ar valdigt duktiga. Papperskassarna limmar de ihop av gamla tidningar och de blir valdigt coola faktiskt. An sa lange har vi inte hjalpt till med sa mycket, det tar kanske ett tag att komma in i det, plus att varat riktiga arbete kommer nog borja nar de sma barnen kommer. Men vi ska i alla fall borja ha lite engelskalektioner med de aldre snart.

Just nu ar Sara och jag i Madikeri. Det ar en liten stad va ca 14 km fran Suntikoppa. Vi tog bussen hit efter lunch, for vi behover bland annat vaxla pengar. Mitt kort lyckades ju bli kvar inuti en bankomat pa grund av att det blev stromavbrott. Kul kul... Fortsattning foljer.